Förpackningar av återvunnet material

Den beräknade återvinningen av plast reducerar årligen utsläppen av koldioxid med ca 100 000 ton.

Livscykelanalyser visar att materialåtervinning av plast i genomsnitt medför minskade utsläpp av koldioxid med omkring 1,5 – 2 ton per ton återvunnen plast. För vissa plastsorter, så kallade konstruktionsplaster är klimatnyttan väsentligt större.

Den svenska plaståtervinningen på minst 50 000 ton per år medför att koldioxidutsläpp på upp emot 100 000 ton undviks. Och det finns stor potential att öka klimatnyttan ytterligare genom ökad återvinning av plast.

Att det är möjligt att öka återvinningen indikeras av att insamlingsgraden är betydligt högre än återvinningsgraden och att en stor del av plasten går till förbränning.

Argument som ofta anges som skäl till att viss plast inte återvinns är att den är dåligt rengjord, är svår att sortera till enhetliga fraktioner eller består av flera olika plastsorter som är svåra att separera. Idag finns dock både teknik och kapacitet för tvättning och sortering i svenska anläggningar.

Flera utredningar pekar på att en skatt på förbränning av plast markant skulle öka materialåtervinningen och även andra typer av styrmedel skulle kunna bidra till en ökad återvinningsgrad.

Att exempelvis information och väl utformade insamlingssystem har en tydlig inverkan på återvinningsgrad illustreras bland annat av den stora variationen i återvinning av hushållens förpackningar i olika kommuner. I de ”bästa” kommunerna återvinns 3,4 kg per person och år, medan återvinningen i vissa kommuner är lägre än 0,5 kg per person.

 

Källa: Återvinningsindustrierna  www.recyckling.se